För 40 år sedan…

Samlades tolv båtägare i Skallkroken för att undersöka möjligheten att starta en hamnförening. Några veckor senare hölls det första konstituerande sammanträdet.
Tre punkter stod på dagordningen: Få rätt att använda vågbrytaren och strandområdet intill. Bygga ut hamnen och förhindra igenslamning. Göra upp regler för att öka tryggheten för båtägarna. 
Det här blev starten för Skallkrokens Hamnförening. Arbetet som inleddes tog flera år och resultatet är den hamnanläggning som finns idag.

Men det var ingen självklarhet att bygget skulle komma till stånd och tillåtas. Av de gamla protokoll som finns i föreningens ägo framgår att det fanns många hinder på vägen. Det krävdes pengar och tillstånd, kommunal borgen och framför allt stora frivilliga insatser om planerna skulle kunna förverkligas.
I mitten av 1970-talet förekom också diskussioner om alternativa småbåtshamnar på den här kuststräckan. Vid kommunsammanslagningen 1974 införlivades Harplinge med Halmstad kommun och det var i den nya storkommunen som allt skulle avgöras.
Ett djärvt projekt gick ut på att utnyttja Busörrevet för att bygga en hamn. Skälvik i Vilshärad var ett blygsammare alternativ.
En kommunal hamnutredning pågick 1976 och klartecken för Skallkroken att få bygga drog ut på tiden. Föreningen gjorde flera framstötar för att få komma i gång och göra investeringar. En viss irritation över att inget hände avspeglas i föreningens protokoll från de här åren.
Båtägarna i Skallkroken jobbade ändå vidare på egen hand med sitt projekt.
Till en början drevs hamnen med ettåriga tillstånd av Halmstad kommun som insåg behovet av en småbåtshamn. Föreningen fick lov att göra smärre förbättringar.
Platsen för den blivande hamnen var väl vald. Här fanns möjligheter att få skydd för dåligt väder genom att bygga ut hamnpirar. Skallkroken hade också använts som förtöjningsplats för nyttosjöfarten. I början av 1900-talet fanns en lastbrygga av trä för stenutskeppning.

När Harplinge kommun under 1960- och 70-talet ville bli av med sprängsten i samband med vatten- avloppsarbeten forslades sten till platsen och en vågbrytare byggdes. Om tanken var att det här skulle bli början till ett hamnbygge har inte gått att utröna.
Men det blev naturligt för ortsbefolkningen att använda vågbrytaren för att förtöja båtar. Grundstenarna fanns redan på plats.
Från början var det enkla förtöjningar mot stenbryggan med bojar i aktern.
Några båtar låg på svaj. Vid en sommarstorm kom båtägarna på andra tankar.
Det behövdes ett bättre skydd insåg alla. Dessutom var det ingen ordning på båtuppläggningen och ibland uppstod osämja. Den som var först med att sjösätta fick bäst plats. 

Tack vare flera pionjärers arbete kunde hamnplanerna förverkligas i mitten av 1970-talet. Grundkostnaderna med gjutarbeten, stolpar och annat hade beräknats till 4.5 miljoner av kommunen. Men genom att föreningen byggde i egen regi och oavlönat blev kostnaden bara 450 000 kronor. Genom ett system med arbetsplikt gjorde båtägare med olika yrkeskunskaper ovärderliga insatser. Alla kunde bidra med något.

I och med att det mesta utförts ideellt är hamnen idag skuldfri och dessutom ägare av hamnområdet. Det köpet blev klart 1996 till en kostnad av 240 000 kronor.

Idag, 40 år sedan starten, äger föreningen också den vågbrytare som utgjorde grunden för hamnbygget och där allting började. För 10 000 kronor har hamnföreningen köpt vågbrytaren.
Framtiden ser ljus ut. Hamnen är etablerad och genomgår ständiga förbättringar. Intresset för båtliv är fortfarande stort och anläggningen är lika viktig för den som har en liten eller stor båt.
Flera projekt planeras som skall göra hamnen levande. Ett av dem är att bygga sjöbodar och ett annat är ett nytt och större klubbhus för året-runt-aktiviteter.  

Vid årsmötet i februari 2006 byttes namn till Skallkrokens Båtsällskap, som bättre anses beskriva föreningens nuvarande inriktning.